Fallskydd är utrustning och system som hindrar eller stoppar personer från att falla vid arbete på höjd. Syftet med fallskydd är att förebygga olyckor och skydda liv vid arbete på tak, ställning eller andra höga miljöer.

Som fallskydd klassas alla lösningar som hindrar fall från höjd – exempelvis skyddsräcken, fallskyddsblock, selar, linor, krokar och falldämpare. Även kollektiva skydd som räcken räknas in.

Kollektiva fallskydd består vanligtvis av räcken, skyddsnät, kantbalkar eller barriärer. De monteras längs kanter och öppningar där det finns risk för fall.

Personligt fallskydd är utrustning som används av en enskild person, såsom säkerhetssele, falldämparlina och förankringspunkt. Det stoppar ett fall om det sker.

Fallskyddsutrustning omfattar alla komponenter i ett system som skyddar mot fall, exempelvis selar, rep, linor, falldämpare, block och karbinhakar.

Fallskydd tillhör kategori III enligt EU:s PPE-förordning, vilket innebär att det är personlig skyddsutrustning mot livshotande risker och kräver årlig besiktning.

Ett fallhindrande system förhindrar att användaren ens når kanten där fallrisk finns. Det begränsar rörelsefriheten snarare än att stoppa ett fall.

Ett fallhindrande system innehåller sele, kort lina och förankringspunkt. Systemet dimensioneras för att hålla användaren inom ett säkert arbetsområde.

Fallskydd fångar upp ett fall som redan skett, medan ett fallhindrande system hindrar användaren från att hamna i en position där fall kan uppstå.

Fallskydd behövs när arbete sker två meter eller mer över marken utan skyddsräcke, eller när risk för fall finns enligt riskbedömning.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska fallskydd användas vid risk för fall från två meters höjd eller mer, men även lägre om risknivån är hög.

Man får endast arbeta utan fallskydd om fallhöjden understiger två meter och det saknas särskilda risker. Riskbedömning ska alltid dokumenteras.

Ja, om fallhöjden överstiger två meter krävs fallskydd även på platta tak. Kollektiva räcken eller personligt system ska användas.

I lift ska alltid personlig fallskyddsutrustning användas, vanligtvis sele med kort falldämparlina fäst i liftens förankringspunkt.

Ett komplett system består av säkerhetssele, falldämparlina eller fallskyddsblock, förankringspunkt och karbinhakar. Alla delar ska vara godkända enligt EN-standard.

Arbetsgivaren ansvarar för att det finns korrekt fallskyddsutrustning, att den används rätt och att personalen har utbildning.

Ja, vid arbete där kollektiva skydd inte räcker måste personlig fallskyddsutrustning användas enligt Arbetsmiljöverkets AFS 2001:3.

Ett fallskyddsblock är en mekanisk enhet med automatisk in- och utdragning av lina som stoppar fallet snabbt vid hastig rörelse. Det fungerar som en säkerhetsrulle.

Fallskyddsblocket låser linan automatiskt om rörelsen blir för snabb, likt ett bilbälte. Mekanismen dämpar fallet och minskar kraften på kroppen.

En falldämparlina är en säkerhetslina med inbyggd dämpare som absorberar kraften vid ett fall. Den förhindrar att kroppen utsätts för skadlig ryckkraft.

Falldämparen fungerar genom att materialet i dämparen rivs upp kontrollerat vid fall, vilket bromsar ned farten och sprider ut kraften över tid.

En stödlina används för att hålla arbetaren i en stabil position vid arbete på höjd. Den kompletterar fallskyddet men ersätter det inte.

En säkerhetslina är en stark lina som kopplar användarens sele till förankringspunkt. Den håller personen säkrad vid arbete på höjd.

Ett säkerhetsrep fungerar som en flexibel lina som används med glidlås eller falldämpare. Det följer användaren och låser vid fall.

Förankringslina är en fast eller flexibel lina som används som fästpunkt för flera användare. Den kan vara horisontell eller vertikal.

En säkerhetslina ska vara så kort som möjligt för att minimera fallhöjden, vanligtvis mellan 1,5 och 2 meter inklusive falldämpare.

En förankringskrok är ett kopplingsdon som används för att fästa linan i struktur. Den ska klara minst 22 kN enligt standard EN 362.

Karbinhaken ska sitta i eller ovanför brösthöjd för att hålla linan så kort som möjligt och minimera fallsträckan.

En karbinhake är en metallkrok med fjäderlås som används för att koppla ihop delar i ett fallskyddssystem. Den ska vara CE-märkt.

En karbinhake fungerar genom att låsas automatiskt när den stängs. Dubbel- eller trippellås förhindrar oavsiktlig öppning.

En karbinhake för industriellt fallskydd tål normalt 20–25 kN, vilket motsvarar cirka 2 000–2 500 kg belastning.

För fallskydd används endast godkända karbinhakar enligt EN 362, med dubbel låsmekanism och märkning av hållfasthet.

Klättringshakar är lättare och designade för sport, medan industriella karbinhakar är kraftigare, testade för statiska laster och CE-certifierade.

Ett fallskyddskit är ett komplett paket med sele, lina, falldämpare, karbinhake och väska – redo att användas direkt vid höjdarbete.

Ett komplett system kräver sele, falldämparlina eller block, förankringspunkt, kopplingsdon och eventuellt stödlina. Alla delar måste vara kompatibla.

Rätt fallskyddslina väljs utifrån arbetshöjd, miljö och om den ska användas vertikalt eller horisontellt. Linan ska alltid ha falldämpare.

Fallskyddslinor ska uppfylla EN 354 (standardlina), EN 355 (falldämpare) och EN 360 (fallskyddsblock). Märkning ska finnas på etiketten.

Fallskydd används genom att selen först spänns åt ordentligt och linan fästs i en godkänd förankringspunkt ovanför användaren. Utrustningen får aldrig vridas eller korsas.

Selen ska sitta tätt mot kroppen, alla spännen ska vara låsta och D-ringen i ryggen används som huvudfäste. Justering görs stående innan arbete påbörjas.

Säkerhetssele används när kollektiva skydd inte är praktiskt möjliga – till exempel vid arbete på tak, master eller liftar.

Säkerhetssele ska användas vid alla arbeten där fallrisk över två meter finns och inga fasta räcken skyddar arbetaren.

Ja, men endast om ställningen har godkända förankringspunkter som tål minst 12 kN. Använd rätt karbinhake och kontrollera att låset är stängt.

Vanligtvis används D-ringen i ryggen. Främre fästpunkt kan användas vid vertikala fallskydd, men kontrollera tillverkarens instruktioner.

Fri höjd = fallskyddslinans längd + dämpningens utlösningssträcka + personens längd + säkerhetsmarginal. Vanligen krävs 6–7 meter.

Förankringspunkten ska alltid placeras ovanför användarens huvud. Ju högre punkt, desto kortare fallsträcka och lägre risk.

Förankringsrep fästs i godkänd punkt med karbinhake eller bandstropp. Punkterna ska klara minst 15 kN dragkraft.

Falldämparlina kopplas mellan selen och förankringen. Linan får inte tvinnas eller släpas mot vassa kanter.

I vertikala miljöer placeras blocket ovanför användaren. Linan rullas automatiskt in och ut vid rörelse och låser vid fall.

Linan ska alltid fästas i D-ringen på selen och i en certifierad förankringspunkt. Kontrollera att kroken är låst innan arbete startar.

Sluta omedelbart använda utrustningen, märk den som defekt och lämna in den för besiktning. Använd aldrig skadade delar.

Kontrollera sömmar, band, metallkomponenter och märkning. Leta efter skador, deformation eller rost. Dokumentera kontrollerna.

Fallskydd som är klassat för “Sharp Edge” har extra förstärkt lina och testas för arbete mot skarpa kanter. Endast sådana får användas vid kantarbete.

Ja, det finns särskilda fallskyddsblock och linor märkta “Sharp Edge EN 360” som är godkända för arbete där rep riskerar att skavas mot kant.

Ja, vid risk för fall från två meter eller mer måste fallskydd användas. På tak är personlig lina ofta den enda möjliga lösningen.

Fallskyddslinan ska fästas i godkänd förankringspunkt som klarar minst 12 kN. Punktens placering ska ge så liten fallhöjd som möjligt.

Fallskyddsutrustning ska inspekteras minst en gång per år av en behörig och utbildad person. Dessutom ska användaren alltid göra en visuell kontroll före varje arbetspass.

Säkerhetsselar ska besiktigas en gång per år, eller oftare om de används dagligen eller i tuffa miljöer. Besiktningen ska dokumenteras enligt tillverkarens anvisningar.

Besiktning ska göras minst årligen och alltid efter att utrustningen utsatts för ett fall, slag eller annan mekanisk påverkan.

Fallskyddsutrustning håller normalt 5–10 år beroende på användning, miljö och underhåll. Tillverkaren anger exakt livslängd på produktetiketten.

Certifikat för utbildning inom fallskydd gäller vanligtvis i tre till fem år innan ny repetition krävs.

Nej. Fallskyddsutrustning som har belastats vid fall ska alltid tas ur bruk direkt och skickas på kontroll eller ersättas med ny.

Om en lina eller krok visar tecken på skada, deformation eller rost ska den omedelbart tas ur drift. Använd aldrig skadad utrustning vid höjdarbete.

Rengör säkerhetsselen med ljummet vatten och milt tvättmedel. Undvik starka kemikalier och torkning i direkt solljus eftersom det kan försvaga banden.

Fallskydd ska förvaras torrt, mörkt och svalt, helst upphängt. Förvara det inte nära värmekällor, oljor eller kemikalier.

Kyla och fukt kan göra materialet stelare och förkorta livslängden. Vid arbete i extremt väder ska utrustningen torkas och kontrolleras efteråt.

Fallskyddsutbildning krävs för alla som arbetar på höjd där fallrisk finns. Utbildningen är obligatorisk enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

En fallskyddsutbildning gäller normalt i tre till fem år. Därefter krävs repetitionsutbildning för att hålla kunskapen aktuell.

Ja, det finns grundutbildning, repetitionsutbildning och avancerad utbildning för räddning, mastarbete och industriella miljöer.

Alla som arbetar på höjd, inklusive entreprenörer och tillfälliga arbetare, måste ha dokumenterad utbildning i fallskydd.

Arbetsgivaren ansvarar för att varje anställd har rätt utbildning, utrustning och att arbetet planeras enligt gällande föreskrifter.

Arbetsmiljöverket kräver att arbetstagare har kunskap om riskbedömning, utrustningens användning, besiktning och räddningsplaner vid fall.

Fallskydd regleras främst av AFS 2001:3 – Byggnads- och anläggningsarbete, samt AFS 1999:3 – Byggställningar. Dessa beskriver krav och användning.

AFS 2001:3 kräver riskbedömning, planering av skydd, samt användning av fallskydd när höjden överstiger två meter eller vid annan tydlig risk.

Kunskapen ska uppdateras minst vart tredje år eller vid förändringar i arbetsmetoder, utrustning eller föreskrifter.

Utbildningen omfattar riskbedömning, montering, användning, räddning och underhåll av fallskyddsutrustning samt gällande lagkrav.

Att arbeta utan fallskydd vid fallrisk är ett brott mot arbetsmiljölagstiftningen och kan leda till sanktionsavgifter och arbetsstopp.

Besiktning får endast utföras av personer som är utbildade och godkända av tillverkaren eller ett ackrediterat organ.

När man hänger fritt i selen kan blodflödet hindras, vilket kallas hängtrauma. Därför krävs räddningsplan vid allt arbete på höjd.

Man klarar sig normalt bara 5–10 minuter hängande i sele innan cirkulationsproblem uppstår. Snabb räddningsinsats är livsviktig.

Ja, personlig fallskyddsutrustning ska alltid användas i arbetskorgar eftersom plötsliga rörelser eller stötar kan leda till fall.

Vid tillfälliga takarbeten ska kollektiva skydd prioriteras. Om det inte går ska personligt fallskyddssystem användas enligt AFS 2001:3.

Ett skyddsräcke måste vara minst 1 meter högt och ha mellanliggande bräda och fotlist för att uppfylla kraven som fallskydd.

Kollektiva fallskydd används när flera personer arbetar i samma område. Personliga system används vid individuella arbetsplatser.

Fri höjd är det utrymme som krävs mellan användaren och marken för att utrustningen ska kunna stoppa fallet säkert utan att personen träffar marken.

Felaktig montering kan leda till att förankringspunkter släpper, linor brister eller att användaren träffar hinder vid fall. Endast utbildad personal får installera systemet.

Arbete i lutande tak utan förankring är förbjudet. Personligt fallskydd eller tillfälligt förankringssystem ska alltid användas.

Välj fallskyddsblock utifrån arbetshöjd, rörelseområde och underlag. För horisontellt arbete krävs block godkända för “Sharp Edge”.

En bra fallskyddslina ska ha falldämpare, vara CE-märkt, klara minst 22 kN dragkraft och vara rätt längd för arbetsmiljön.

Bland etablerade tillverkare finns Petzl, 3M, Skylotec, Cresto och Miller – alla testade enligt europeiska säkerhetsnormer.

De viktigaste standarderna är EN 361 (selar), EN 354 (linor), EN 355 (falldämpare), EN 360 (block), EN 362 (kopplingsdon) och EN 795 (förankringspunkter).

Ett komplett fallskyddskit kostar mellan 2 000 och 5 000 kronor beroende på komponenter och certifiering. Professionella system kan vara dyrare.

Ja, färdiga kit säkerställer att alla delar är kompatibla och godkända för användning tillsammans, vilket minskar risken för felmontering.

Godkända fallskydd säljs av arbetsmiljöbutiker och säkerhetsleverantörer som erbjuder CE-märkta produkter med full dokumentation.

CE-märkningen finns på etiketten tillsammans med tillverkarens namn, EN-standard och tillverkningsdatum. Saknas märkning får den inte användas.

EN 361 gäller säkerhetsselar, medan EN 355 gäller falldämpare. Tillsammans bildar de en komplett skyddskedja mot fallolyckor.

Utrustning som inte används bör bytas ut vart femte till tionde år beroende på tillverkare, eftersom materialet åldras även i förvaring.

Fallskydd är utrustning och system som hindrar eller stoppar personer från att falla vid arbete på höjd. Syftet är att förebygga olyckor och skydda liv.

Fallskydd omfattar alla lösningar som hindrar fall från höjd, såsom skyddsräcken, fallskyddsblock, selar, linor och falldämpare. Även kollektiva skydd räknas in.

Kollektiva fallskydd består av räcken, skyddsnät, kantbalkar eller barriärer som monteras vid kanter och öppningar där fallrisk finns.

Personligt fallskydd är utrustning för en individ, såsom sele, falldämparlina och förankringspunkt. Det stoppar ett fall om det sker.

Fallskyddsutrustning omfattar alla komponenter som hindrar eller stoppar ett fall, exempelvis selar, rep, block, linor, falldämpare och karbinhakar.

Fallskydd tillhör kategori III enligt EU:s PPE-förordning – personlig skyddsutrustning mot livshotande risker och kräver årlig besiktning.

Ett fallhindrande system hindrar användaren från att nå en fallrisk, genom att begränsa rörelsefriheten så att kanten inte kan nås.

Systemet består av sele, kort lina och förankringspunkt och är avsett att hålla användaren inom ett säkert arbetsområde.

Fallskydd stoppar ett fall som redan inträffat, medan fallhindrande system förhindrar att användaren ens når fallzonen.

Fallskydd krävs vid arbete två meter eller mer över mark, eller vid lägre höjd om risknivån bedöms som hög enligt riskbedömning.

Fallskydd ska användas vid risk för fall från två meters höjd eller mer enligt Arbetsmiljöverkets regler.

Endast om fallhöjden är under två meter och inga särskilda risker finns. Riskbedömning ska dokumenteras.

Ja, om fallhöjden överstiger två meter ska fallskydd användas även på platta tak – antingen kollektiva räcken eller personligt fallskydd.

I lift ska personlig fallskyddsutrustning alltid användas – vanligtvis sele med kort falldämparlina fäst i liftens förankringspunkt.

Ett komplett system består av säkerhetssele, falldämparlina eller fallskyddsblock, förankringspunkt och karbinhakar. Alla delar ska vara godkända enligt EN-standard.

Arbetsgivaren ansvarar för att fallskydd finns, används korrekt och att personalen har nödvändig utbildning enligt AFS-reglerna.

Ja, när kollektiva skydd inte räcker ska personlig fallskyddsutrustning användas enligt AFS 2001:3.

Ett fallskyddsblock är en mekanisk enhet med lina som åker in och ut automatiskt och låser vid hastig rörelse, likt ett bilbälte.

Blocket låser linan vid hög hastighet, vilket stoppar fallet snabbt och minskar kraften som kroppen utsätts för.

En falldämparlina är en lina med inbyggd energiupptagare som minskar kraften vid fall genom kontrollerad rivning av dämparen.

Dämparen rivs upp kontrollerat vid fall, vilket bromsar farten och reducerar kraften på kroppen.

En stödlina används för att stabilisera arbetaren i position och kompletterar fallskyddet men ersätter det inte.

En säkerhetslina kopplar selen till en förankringspunkt och håller användaren säkrad vid arbete på höjd.

Ett säkerhetsrep används med glidlås eller falldämpare och låser automatiskt vid fall medan det följer användarens rörelser.

En förankringslina är en horisontell eller vertikal lina som används som fästpunkt för en eller flera användare.

Säkerhetslinan ska vara så kort som möjligt för att minska fallsträckan, vanligtvis 1,5–2 meter inklusive falldämpare.

En förankringskrok är ett kopplingsdon som ska klara minst 22 kN enligt EN 362 och används för att fästa linor i strukturer.

Karbinhaken ska sitta i eller ovanför brösthöjd för att hålla linan kort och minska fallsträckan.

En metallkrok med fjäderlås som används för att koppla ihop delar i ett fallskyddssystem. Den ska vara CE-märkt enligt EN 362.

Karbinhaken låser automatiskt när den stängs och dubbel/trippellås förhindrar oavsiktlig öppning vid belastning.

En karbinhake för industriellt fallskydd tål normalt 20–25 kN, motsvarande cirka 2 000–2 500 kg belastning.

Endast karbinhakar enligt EN 362 med dubbel låsmekanism och tydlig styrkemärkning får användas i fallskyddssystem.

Klättringshakar är lättare och avsedda för sport. Industriella karbinhakar är kraftigare, CE-certifierade och testade för statiska laster.

Ett fallskyddskit är ett komplett paket med sele, lina, falldämpare, karbinhakar och väska – redo att användas direkt vid höjdarbete.

Sele, falldämparlina eller block, förankringspunkt, kopplingsdon och vid behov stödlina. Alla delar måste vara kompatibla med varandra.

Välj lina utifrån arbetshöjd, miljö och om den används vertikalt eller horisontellt. Linan ska alltid ha falldämpare och vara CE-märkt.

Fallskyddslinor ska uppfylla EN 354 (linor), EN 355 (falldämpare) och EN 360 (fallskyddsblock). Märkning ska finnas på etiketten.

Kyla och fukt kan göra materialet stelare och förkorta livslängden. Vid arbete i extremt väder ska utrustningen torkas och kontrolleras efteråt.

Fallskyddsutbildning krävs för alla som arbetar på höjd där fallrisk finns. Utbildningen är obligatorisk enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

En fallskyddsutbildning gäller normalt i tre till fem år. Därefter krävs repetitionsutbildning för att hålla kunskapen aktuell.

Ja, det finns grundutbildning, repetitionsutbildning och avancerad utbildning för räddning, mastarbete och industriella miljöer.

Alla som arbetar på höjd, inklusive entreprenörer och tillfälliga arbetare, måste ha dokumenterad utbildning i fallskydd.

Arbetsgivaren ansvarar för att varje anställd har rätt utbildning, utrustning och att arbetet planeras enligt gällande föreskrifter.

Arbetsmiljöverket kräver att arbetstagare har kunskap om riskbedömning, utrustningens användning, besiktning och räddningsplaner vid fall.

Fallskydd regleras främst av AFS 2001:3 – Byggnads- och anläggningsarbete, samt AFS 1999:3 – Byggställningar. Dessa beskriver krav och användning.

AFS 2001:3 kräver riskbedömning, planering av skydd, samt användning av fallskydd när höjden överstiger två meter eller vid annan tydlig risk.

Kunskapen ska uppdateras minst vart tredje år eller vid förändringar i arbetsmetoder, utrustning eller föreskrifter.

Utbildningen omfattar riskbedömning, montering, användning, räddning och underhåll av fallskyddsutrustning samt gällande lagkrav.

Att arbeta utan fallskydd vid fallrisk är ett brott mot arbetsmiljölagstiftningen och kan leda till sanktionsavgifter och arbetsstopp.

Besiktning får endast utföras av personer som är utbildade och godkända av tillverkaren eller ett ackrediterat organ.

När man hänger fritt i selen kan blodflödet hindras, vilket kallas hängtrauma. Därför krävs räddningsplan vid allt arbete på höjd.

Man klarar sig normalt bara 5–10 minuter hängande i sele innan cirkulationsproblem uppstår. Snabb räddningsinsats är livsviktig.

Ja, personlig fallskyddsutrustning ska alltid användas i arbetskorgar eftersom plötsliga rörelser eller stötar kan leda till fall.

Vid tillfälliga takarbeten ska kollektiva skydd prioriteras. Om det inte går ska personligt fallskyddssystem användas enligt AFS 2001:3.

Ett skyddsräcke måste vara minst 1 meter högt och ha mellanliggande bräda och fotlist för att uppfylla kraven som fallskydd.

Kollektiva fallskydd används när flera personer arbetar i samma område. Personliga system används vid individuella arbetsplatser.

Fri höjd är det utrymme som krävs mellan användaren och marken för att utrustningen ska kunna stoppa fallet säkert utan att personen träffar marken.

Felaktig montering kan leda till att förankringspunkter släpper, linor brister eller att användaren träffar hinder vid fall. Endast utbildad personal får installera systemet.

Arbete i lutande tak utan förankring är förbjudet. Personligt fallskydd eller tillfälligt förankringssystem ska alltid användas.

Välj fallskyddsblock utifrån arbetshöjd, rörelseområde och underlag. För horisontellt arbete krävs block godkända för “Sharp Edge”.

En bra fallskyddslina ska ha falldämpare, vara CE-märkt, klara minst 22 kN dragkraft och vara rätt längd för arbetsmiljön.

Bland etablerade tillverkare finns Petzl, 3M, Skylotec, Cresto och Miller – alla testade enligt europeiska säkerhetsnormer.

De viktigaste standarderna är EN 361 (selar), EN 354 (linor), EN 355 (falldämpare), EN 360 (block), EN 362 (kopplingsdon) och EN 795 (förankringspunkter).

Ett komplett fallskyddskit kostar mellan 2 000 och 5 000 kronor beroende på komponenter och certifiering. Professionella system kan vara dyrare.

Ja, färdiga kit säkerställer att alla delar är kompatibla och godkända för användning tillsammans, vilket minskar risken för felmontering.

Godkända fallskydd säljs av arbetsmiljöbutiker och säkerhetsleverantörer som erbjuder CE-märkta produkter med full dokumentation.

CE-märkningen finns på etiketten tillsammans med tillverkarens namn, EN-standard och tillverkningsdatum. Saknas märkning får den inte användas.

EN 361 gäller säkerhetsselar, medan EN 355 gäller falldämpare. Tillsammans bildar de en komplett skyddskedja mot fallolyckor.

Utrustning som inte används bör bytas ut vart femte till tionde år beroende på tillverkare, eftersom materialet åldras även i förvaring.